Socialdemokraterna har just valt ny partiordförande och den avgående dokumenteras i både tv-dokumentärer och biografier. Samtidigt märks ett ökat intresse för den svenska socialdemokratins kanske mest framträdande representant – Olof Palme.
I början av året släpptes Claes Arvidssons ”Olof Palme: Med verkligheten som fiende”. Det är inte den första boken om den mördade statsministern och partiledaren, och troligtvis heller inte den sista.
Något som däremot saknas är en stor biografi över Olof Palme. Det tycker åtminstone historikern och journalisten Lars Ilshammar, som sedan 2005 förestår Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Arbark.
– De böcker som hittills kommit är kanske mera personligt färgade betraktelser än den stora berättelse som sätter in personen i hans tid, säger Ilshammar.
Samtidigt märker man på Arbark av en stadig och stark efterfrågan på material ur Palmes arkiv. Enligt Ilshammar åker Palmes tal och skrifter "jojo upp och ner” ur Arbarks magasin så ofta att dokumenten riskerar att slitas ut.
Det nyvaknade intresset för Olof Palme tror Ilshammar kan ha tre orsaker: 20-årsminnet av mordet och en längtan efter en mera ideologiskt profilerad socialdemokrati.
– Och en tredje orsak skulle kunna vara att en yngre generation, uppväxt efter Olof Palmes död, börjar bli nyfiken på honom.
– Jag tror Palme-intresset beror på att vi nu börjar kunna se Olof Palme med lite distans, som en del av vår moderna historia. Mordet och inte minst den misslyckade mordutredningen låg länge som ett skymmande filter, säger Henrik Berggren som är ledarskribent på Dagens nyheter och tidigare var kulturchef på tidningen.
Dessutom skriver han just nu på en stor biografi över Olof Palme som är tänkt att landa på bokdiskarna först om tre år.
– I arbetet med boken är huvudpersonen ännu inte född, just nu jag håller på med familjen Palme kring förra sekelskiftet.
Berggren säger att ambitionen med biografin är att åstadkomma en episk skildring av Palme och den värld han levde i, med kalla kriget, uppbygget av de moderna välfärsstaterna, moderniten, antikolonialismen och Sverige på 50- och 60-talet som självklara ingredienser.
– Bortsett från Björn Elmbrants ”Palme” finns det inga böcker om Palme som kan kallas för biografier, men den är journalistiskt snabbskriven. Sedan har många har skrivit tänkvärt och levande om Palme, men jag kommer framför allt att placera in honom i ett mycket tydligare gestaltat historiskt landskap.
Berggren har inga ambitioner med att i sin bok komma med sensationella avslöjanden om en fullständigt okänd sida av Olof Palme. Men han tror att många kommer att bli förvånade över hur Palme framstår när han placeras in i den tid han levde i.
– Världen har förändrats otroligt sedan 1970-talet, och att skriva om Palme kräver lika mycket historiska kunskaper och inlevelse som att forska om Gustav III, säger Henrik Berggren.
DANIEL SWEDIN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar